Idag har jag äntligen fått prova nya kameran ”på riktigt”, dvs har jag fotat lite häst! Efter nattjobb begav jag mig till Ålberga gård där jag uppe i ridhuset mötte Sara och hennes foderhäst Zelda. På schemat på deras del stod lite hoppning för att bli lite varma i kläderna inför en tävling dom startar på lördag och på mitt schema stod helt enkelt att provköra kameran för att se vad den kunde leverera.

För ungefär ett år sedan fotade jag Julia och Sara när dom hoppade i det ridhuset så jag har lite foton därifrån tagna med gamla kameran så ska bli spännande att jämföra bilderna. Både då och idag bjöd på väldigt lika förhållanden så ska bli kul se att lägga bilderna bredvid varandra och se om det är någon skillnad.

Sara hade redan ridit fram när jag kom så hon körde direkt på med lite galopparbete medans jag försökte få till inställningarna på kameran. Kan ju gå upp bra mycket mer i ISO på nya huset jämfört med gamla, men vet ju inte än hur mycket jag vågar gå upp! Ville ju inte riskera att komma hem med så korniga foton att inget var nått att ha. Gick upp högt men inte till max. Bländare 4, slutartid 1/800 så satte jag ISOt så lågt jag kunde i balans med så ljust som möjligt.

Kameran ligger otroligt bra i handen, trots tyngden är den riktigt bekväm att fota med. Det är nästan så man känner vilken kvalité som ligger i ens händer! Härlig feeling för en nörd som jag.

Svårt att jobba med ljuset i ridhuset. Belysningen i form av flera lampor som ger lite punktbelysning gör att vissa fläckar är väl upplysta och där imellan är det mörkare, svårt att matcha så hästen är rätt i steget samtidigt som ljuset ligger bra. Och pga ganska låga lampor blir ryttarens ansikte och även hästen ganska konstigt skuggad. Kändes lite som att man fick lita på turen där, ibland kom ljuset rätt helt enkelt och ibland inte.

I övrigt kan jag konstatera att nya kameran är snabbare än den gamla. När jag fotar hoppning tar jag sällan (aldrig) bildserier utan jag tar en bild och har tränat på att få rätt känsla och tajming så den bild jag tar blir i rätt del av språnget. Nu blev majoriteten av hoppbilderna tagna en halv sekund för tidigt. Jag har ju liksom lärt mig att jobba med gamla kamerans fördröjning, nya kameran dröjer inte lika länge innan den tar bilden haha. Men det blir nog bra när jag fått träna lite mer!

Väldigt nöjd med resultatet, med tanke på att det var första fotograferingen. Och trots högt ISO är bruset bra mycket lägre än med min 550D. Ett ISO på 12 800 på nya kameran ger mindre brus än 6400 på gamla huset… Bra skit!

Lite mer träning så jag verkligen hittar känslan och tajmingen med nya huset så kan nog det här bli hur bra som helst.


Nyfikna på hur jag gick tillväga när jag tog denna bilden?

Byggde upp mitt set på vardagsrumsbordet. La ett svart lakan på bordet och upp över datorskärmen som fick agera som bakgrund. Med en helsvart bakgrund klar tog jag ett värmeljus och satte den på en uppochnervänd ljuskopp, för att få upp den lite från bordet. Tände ljuset och tog sedan lite testbilder för att hitta rätt inställningar.

När allt var klart och preppat tog jag två tändstickor och förde in i den tända lågan samtidigt som jag knäppte av en serietagning med kameran. Ni vet väl vad som händer när man stoppar in en tändsticka i lågan? Jo det ”flammar till” och man får lite rök. Gjorde detta ett par gånger och slängde sen in alla foton på datorn och plockade ut de jag tyckte blev bra.

I Lightroom redigerade jag i RAW för att lyfta fram de blå tonerna i bilden, ändrade även skuggor och högdagrar för att få bilden som jag ville ha den. Öppnade sedan fotot i GIMP och redigerade bort tändstickorna och min hand.

Brände bakgrunden för att få den helt svart och ändrade kontrasterna lite tills jag blev nöjd. Färdigt!

Ganska effektfull bild men väldigt enkel att få fram om man vet hur man ska gå tillväga.


Tänkte skriva ett inlägg som handlar lite om mina regler och villkor för användandet av mina foton.

När du köper ett foto köper du rätten att använda fotot för privat bruk, det är fortfarande fotografen (jag) som äger bilden. Privat bruk innebär tex publicering av bilden på sociala medier, användning på din hemsida, i din blogg, ha som bakgrund på dator/mobil/platta, printa ut och rama in bilden osv. Du får även dela bilden med dina familjemedlemmar.

Du äger inte rätten att överlåta fotot till en tredje part. Tex skicka in bilden till en tidning, ställa upp med bilden i fototävlingar, sälja bilden vidare osv. Exklusiva bildrättigheter kan köpas (fotot kommer då kosta mer än när det köps för privat bruk men du äger då rätten att använda fotot precis hur du vill).

Köper du ett foto gäller alltid att du köper det för privat bruk om inte annat avtalats vid köpet.

Min byline ska alltid skrivas ut när mina foton publiceras oavsett om det är en bild du köpt eller fått. (Fotografen skrivs alltid ut vid bildpublicering, undantag sker enbart om fotografen är okänd men alla som köpt foton av mig vet att det är jag som är fotografen). Valfritt om man vill skriva ut mitt namn (Katrin Ljungberg) eller firmans namn (KamakuraSimb-Photos). En bild som publiceras utan min byline räknas som otillåten bildpublicering. Detta gäller om inte annat avtalats, i vissa fall görs undantag på denna punkten.

Foton jag publicerar på FB får man gilla och dela om man vill att bilden ska synas i ens flöde utan att betala för den men mina foton får aldrig kopieras för att sedan publiceras.

I fortsättningen kommer alla gratis-bilder från mig vara tryckta med min byline, dvs min stämpel diskret i ena hörnet. Min byline får inte under några omständigheter klippas eller redigeras bort. Detta för att gratisbilder inte ska vara värda lika mycket som en köpt bild. (Även här kommer jag kunna göra undantag ibland).

Min avsikt kommer aldrig vara att mjölka mina vänner på pengar iom ändrade villkor för mina foton men allt eftersom jag utvecklas som fotograf kommer även reglerna för användandet av mina foton att ändras. Jag har idag lagt ca 47 000 kr på min kamerautrustning och vid varje exponering förkortas utrustningens livslängd. Eftersom jag dessutom erbjuder mina vänner bra rabatt på köp kommer de aldrig betala något som hamnar i min fika utan pengarna går oavkortat till moms, slitage på kamerautrustning, transportkostnader osv.

Önskar mina vänner en fotografering med så många foton som resultat att full betalning blir orimligt hög kommer jag alltid kunna fotografera gratis men då med vännens egna kamera, på så viss bidrar jag mer än gärna men min tid men hamnar inte i sitsen att jag själv går i ekonomisk förlust genom att ställa upp. Låter iaf i mina öron rättvist?


Igår efter nattjobbet satte jag mig på bussen upp till Sthlm där jag mötte upp pappa i butiken Scandinavian Photo. Det är en stor fotobutik med bra utbud och kunnig personal som jag verkligen bara hört gott om så det kändes som att veliga jag var i trygga händer!

Fick toppenhjälp av en trevlig kvinna som verkligen hade svar på alla mina frågor! Tre timmar uppehöll vi henne men hon var verkligen grymt serviceinriktad och hjälpte oss med allt från hus och objektiv till extra batteri och rengöringskitt. Vi gav henne flera chanser att göra annat medans vi kunde tänka och fortsätta titta själva men hon tog minsann inte chansen att gå och dricka kaffe utan fortsatte serva oss.

Tänkte skriva lite om vad jag till slut fick med mig hem!

Canon EOS 6D. En robust fullformatskamera, 20.2 megapixlar och fullformatssensor. 11 fokuseringspunkter. Max ISO 25 600, sägs kunna ta fantastiska bilder i svagt ljus. Bra brusreducering. 4.5 bilder/sekund i serietagning. Skrivs vara väl utformad för resa då den är kraftig och robust och ja då borde den även klara att resa runt på olika hästtävlingar också!

Canon EF 24-105 mm f/4L IS USM. Beskrivs som ”lätt standardzoom för proffsbruk”. Konstant maximal bländaröppning f/4. Bildstabilisator och snabb autofokus. Rund bländaröppning ger vacker oskärpa utanför skärpedjupet. Ett högklassigt objektiv för högklassiga bilder! Medföljde motljusskydd och fodral.

Kameraväska. En bekväm ryggsäck med plats för båda mina kameror, objektiv och tillbehör. Insida med löstagbara sektioner så man själv bygger upp väskan som man vill ha den. Mycket fack med möjlighet att öppna hela baksidan samt mindre öppningar så man lätt kan plocka ut en kamera i toppen eller botten utan att behöva öppna hela väskan. Möjlighet att fästa stativ på sidan. Hårt fodral och vaddering som skyddar mot stötar och väder.

UV-filter. Högklassigt filter som dessutom skyddar objektivets lins.

Minneskort. Snabbt kort som ger mig möjlighet att lagra ca 1900 bilder i RAW-format.

Rengöringskitt. Liten sats för att kunna sköta basic rengöring av kamera och objektiv.

Extra batteri, ett Canon original.

Litet smidigt fodral för säker förvaring av minneskort. Plats för 9 kort.

Litet fodral för säker förvaring av mina extra batterier, plats för två batterier.

 

Innan besöket var 4D och 7D dom husen jag kollat mest på. 4D verkar vara en modell som utgått? 7D var inte en fullformatskamera. Trots att den hade 65 fokuspunkter mot 6Ds 11 var den snäppet sämre på alla andra områden så där var det ett ganska självklart val. Vid porträtt- och sportfoto som är vad jag mest sysslar med behöver man inte heller 65 fokuspunkter så.

När det kommer till objektiv var jag lite inne på ett som skulle passa för både porträtt och sport. Att få den kombinationen med bra ljusinsläpp i min budget det gick dock inte ihop. Valde därför ett objektiv lämpligt för porträtt då jag äger en telezoom som funkar tillsammans med nya huset. (Nya huset med gamla telen ger bättre bilder än gamla telet med gamla huset men ett nytt tele skulle lyfta ytterligare så när jag ska uppgradera i framtiden är det ett teleobjektiv med låg fast bländare som ska inhandlas).

Kameravärlden är ju verkligen en djungel! Dock blev det ju lite mindre att välja mellan då jag visste att jag ville fortsätta med Canon. Vet många som är sjukt nöjda med sina Nikon och jag anser att Nikon gör bra kameror som levererar bra foton men jag är en Canon-person. Blev väldigt glad och lättad när jag knäppte på kameran och insåg att menyerna är väldigt lika dom på min 550D! Trodde jag var tvungen att börja om från noll. Igen börja hitta knapparna för att ändra ISO, slutartid, bländare, fokuspunkter osv men allt det har jag redan koll på. Så skönt för någon som är så oteknisk som mig!

Tror att jag bara kan plocka upp kameran och ge mig ut och fota utan att vara vilse. Känns som jag har en grym komplettering till min gamla utrustning och att jag bytt upp mig rejält. Ska bli så jävla kul att sätta den på prov och se vad den kan leverera! Hoppas verkligen det blir stor skillnad mot min 550D så jag inte slängt ut alla pengar i onödan.

Vad landade då prislappen på? Jo härliga 29 964 kr.


Återigen hamnade jag ute på Flättna med kameran! Till skillnad från sist sken solen denna dagen och ingen snö föll. På gott och ont! Träden var inte lika vackra som sist då en dag med plusgrader fått snön att försvinna från grenarna så träden var tråkigt nakna istället för praktfullt vita. Dock är det ju lättare att fota i och få skärpa i bra ljus.

Denna gången gjorde vi en ridfotografering. Suzy klädde sig och Stormen i en snygg, matchande orange outfit med Glenn Gordon-Diablo tränset igen samt den bröstan som hör till. Mycket tjusigt! Suzy red nere på vallen där det tack och lov var bra underlag.

Blev lite uppvärmning i skritt samt travarbete. Vi tog både lite artistiska motljusbilder och vanliga ”dokumenterande” ridbilder. Efter ridpasset stannade vi såklart även till för att knäppa lite porträttbilder. Det hör ju till.

När Stormen var färdig skyndade vi oss ut med Evert. Dock hade solen nästan rymt helt då då den försvunnit ner bakom träden. Fanns lite ljus och lite strimmor kvar men inte direkt solljus på vallen. Suzy longerade Evert på vallen och jag knäppte foton. På dessa bilderna redigerade jag sedan bort linan så det ser ut som han springer löst. Mycket effektfullt och tycker det blir mycket trevligare bilder än om det går en lina tvärs över fotot. Visst är det kanske fel att förvränga verkligheten men jag skulle vilja säga att jag snarare bara förskönar den!

Just nu utanför utomhustävlingssäsongen har jag massor med tid för privata fotograferingar. Tyvärr mer tid än modeller! Jag har diskuterat saken med Suzy, vad det är som gör att folk inte vill boka in privata fotograferingar.

  • Är det för dyrt?
  • Är det för främmande och nytt och folk vågar inte boka för dom aldrig gjort någon seriös fotografering förut och inte riktigt vet vad det innebär?
  • Känner alla en duktig fotograf så behovet av att boka in en främmande fotograf inte finns?
  • Är det lite svårt bara att komma till skott?
  • Tycker man att sina egna mobilbilder duger och att det inte finns ett så stort intresse för en mer seriös fotografering?
  • Vill man inte boka in en fotografering som blir vardaglig utan man vill isf ha ett speciellt ögonblick man förevigar?

Jag tar tacksamt emot svar och feedback i ämnet!


15jan

Uppgradering

Jag har länge haft planer på att uppgradera min kamerautrustning till säsongen 2016. Har sparat och tittat, läst på och sparat lite till för att hitta något bra att stoppa i min kameraväska. Det är inte lätt! Det är ju verkligen en djungel.

Jag vet att jag vill fortsätta med Canon och att jag vill ha ett hus som har bra brusreducering på högre iso. Det är verkligen prio ett! Just eftersom jag märker att det oftast är där kameran jag har inte räcker till. Så fort jag går över ett iso på 800 blir bilderna väldigt korniga. Det gör ju att kameran inte duger att fota med i ridhus tex. Tom dagar under utomhussäsongen då det är grått och mulet känner jag att den inte riktigt funkar och ger mig den kvalité jag vill ha då bilderna antingen blir väldigt mörka eller väldigt korniga.

De husen jag är inne på är 4D, 5D eller 6D (5D vet jag även finns i olika modeller, mark 1-5). Finns även hus som 7D, 70D och 60D som jag kastat ett öga på men när man bara läser siffror på nätet är det svårt för en som inte är så teknisk att verkligen få fram vad som faktiskt skiljer husen åt. Budgetten för ett hus ligger iaf på 15 000-20 000 kr.

Jag vill gärna att huset ska funka med det objektivet jag har (Ett Canon 70-300). Är väldigt nöjd med det objektivet och tycker att det funkar väldigt bra vid utomhustävlingar. Dock vill jag även komplettera lite på den fronten då jag känner att det objektivet inte lämpar sig till porträttfotografering (eftersom jag får springa en fotbollsplan bort när jag ska få in en hel häst i bilden tex). Skulle vilja ha nått typ 18-250. Det objektivet ska också gärna lämpa sig för foto i tex ridhus. Även budgetten för objektivet ligger på 15 000-20 000 kr.

Jag hoppas på att hamna i underkant på både hus och objektiv så jag även kan köpa ny kameraväska, minneskort, extra batterier och lite sånt annat smått och gott.

Fredag om en vecka är planen att jag ska åka upp till Sthlm och där möta upp min pappa för att besöka butiken Scandinavian Photo. Har hört mycket bra om dom! Pappa köpte sin kamera där och tyckte att dom i butiken var väldigt kunniga och duktiga. Dessutom har jag en kompis som jobbar i en mindre foto-butik i Nyköping och hennes chef som är duktig på kameror har också bara bra saker att säga om Scandinavian Photo.

Personalen ska tydligen vara fotografer själva, har själva använt utrustningen dom säljer så dom vet vad dom pratar om. Dom gör med andra ord inte som personalen på OnOff och försöker lura på en den kameran dom har bäst deal på.

Jag hoppas att dom kan hjälpa mig att plocka ut den kameran som är perfekt för mig. Att det räcker att jag vet märke, lite grundkrav, vad den ska användas till och budget. Blir att klämma, känna och prata med dom där och sen antagligen hem och sova på saken för att sen beställa via nätet. Det gäller ju en hel del pengar så man vill ju se till att man blir nöjd med köpet!

Jag hoppas även att en bättre kamera kan få mig ytterligare ett steg mot att bli en duktig och seriös fotograf som kan leverera grym kvalité till mina kunder.


Dagligen när jag ser andra fotografers bilder känner jag sådär ”Wow”. Jag följer en del fotografer på FB och är medlem i några foto-grupper så möts av mycket vackra bilder och tänker ofta ”Vilket foto! Tänk om jag också kunde ta såna bilder”.

Varför känner jag inte wow om mina egna foton? Är jag inte speciellt duktig? Jag kan bli väldigt nöjd med vissa av mina foton men jag känner aldrig den där känslan som jag får när jag ser andras magiska foton. Jag kan säga och tycka att mina bilder är magiska, men jag känner aldrig den där wow-känslan i magen.

Funderat lite på om det kan bero på att jag ser fotona redan från start, genom hela den processen som leder fram till det slutgiltiga resultatet. Så när jag ser fotot blir jag inte överraskad som när jag ser andras bilder. Jag har ju redan sett motivet genom linsen. Kollat på bilden lite snabbt på kameran. Sett originalfotot när jag lägger in bilderna på datorn. Bearbetar RAW-filen i Lightroom. Jobbar vidare i GIMP tills jag når det slutresultatet jag vill ha.

Inom foto kan man aldrig bli bäst. Eftersom vad som är ”bäst” är beroende på vem som tittar på bilden. Men självklart strävar man alltid efter att bli bättre och bli så bra man kan bli. Men trots att jag ser att jag ständigt utvecklas känns det som ett bakslag varje gång jag ser att någon annan tagit en bild som ligger på en nivå som jag aldrig kommer att nå!

När jag tittar på mina foton, tex de jag tar på små tävlingar… Dom kanske är ruggigt bra jämfört med andras foton från samma tävling. Men jämför man med fotot någon annan tagit på en svart arabisk hingst i öknen ligger mina foton ljusår ifrån i magi. Dock, kan man jämföra så? Personen på tävlingen som gjorde sin sista start på den ponnyn innan hen fick sälja den för att gå över till storhäst lägger säkert enormt värde i bilden jag fick från starten men skulle aldrig köpa en random bild på den där svarta, snygga arabhingsten.

Varför fortsätter jag jämföra när fotografi är något som nästan är komplett omöjligt att göra jämförelser inom?

Man behöver så mycket byggstenar för att få fram en bra bild. Kamerautrustning. Miljö. Motiv. Tur. Känsla. Redigeringsprogram. Kunskap. Hur dyr kamera jag än äger och hur bra känsla jag än har kommer jag inte få en lika bra bild på en tuffsig häst som står och sover i en lerig hage en grådassig dag som den som befinner sig på en sommaräng och fotar en ståtlig frieser.

Jag försöker att alltid bedöma mina bilder grundat på vilka förutsättningar som gavs istället för hur bilden hade kunnat bli om man haft perfekta förutsättningar. Men det är svårt att inte lyssna på perfektionisten som bor inom en.

Ibland kan jag känna att jag löjligt nog blir lite sur på de som tar bättre foton än mig. Lite sådär avundsjuk och tänker ”Äh fast hade jag varit på samma ställe som du och fått fota den där hästen under de där omständigheterna hade mina foton blivit bättre än dina!”. Barnsligt och löjligt men avundsjuka känner vi väl alla? Dumt av mig att lägga energi på det bara.

Jag måste vara självkritisk och sätta upp höga mål för att bli bättre, men jag måste komma ihåg att inte sätta så höga krav på mig själv att nöjet med fotograferingen försvinner. Balans.


I torsdags åkte jag ut till Flättna och fotade mina mest trogna modeller, Suzy och hennes hästar Evert och Stormen. Solen gick att skymta bakom molnen men den orkade inte riktigt tränga igenom. Så nej solen fick vi klara oss utan men snön lyste upp ändå och då allt var täckt av detta vita puder var det inte grått ute trots att himlen var täckt av gråa moln. Snön singlade ner så det var väldigt vitt ute!

Snön hade lagt sig fint i träden så det var riktigt vackert ute. Lite svårt stundvis när det snöade riktigt mycket och kallt som fan var det. Medans modellerna putsades på i stallet fotade jag några hästar som busade i hagen. Men då snöade det så mycket att man knappt såg hästarna genom flingorna!

Vi tog en del porträttfoton i olika formationer. Suzy och Stormen var samarbetsvilliga men det kunde man inte direkt säga om Evert. Evert som annars brukar vara en så duktig modell! Nej han var rastlös, taggad, stod och tuggade och dregglade och surade med öronen bakåt. Reagerade varken på horsepiano eller snöbollar. Enda fotona som blev bra på Evert det var dom där Stormen inte var i närheten. Men man kan ju inte få allt!

Dom på Suzy och Stormen blev desto bättre. Några av fotona blev rent av riktigt magiska!

Att fota en mörk häst i ljus snö är alltid en utmaning, och Stormen är ju svart… Men det gick över förväntan. Stormen blev inte bara en mörk fläck och snön blev inte bara kritvit. Fotar man i raw så har man helt andra förutsättningar vid såna här fotograferingar.

Vi höll inte på så länge, men länga nog för att mina fötter helt skulle frysa ihjäl. Det som är nackdelen när man fotar på vintern. Hästarna är lugnare eftersom det inte finns några störande insekter men fotografens fötter och händer är inte lika glada haha.

Men det var värt det ändå för som sagt några foton blev riktiga guldkorn och har fått många fina ord om bilderna på fb där dom ligger uppe. Hoppas andra ser fotona, blir lite avis och bokar in fotograferingar! Det står ju annars lite stilla på foto-fronten på vintern då det inte är några utomhustävlingar att åka och fota på.


Det finns så många bra fotografer och så många som står på tävling och fotar. Det är viktigare än någonsin att vara unik, att ha något unikt. Hur skiljer man sig från mängden och hur ska man göra för att leverera något som inte tio andra kan leverera?

Nummer ett skulle jag säga är kvalité. Många hobbyfotografer får inte till den där perfekta skärpan. Billig utrustning och automatiska inställningar tar hyfsade foton men dom får inte till den där perfekta skärpan och fokus. Jämförs ett foto som är knivskarpt med ett som är oskarpt och suddigt vinner oftast (alltid) det med bra skärpa.

Nummer två är detaljerna. Att bilden är rak. Att ingen hov, hjälm eller öra är kapat. Att ljuset ligger rätt. Att bilden är tagen i rätt steg.

Och sen nummer tre, att ens foton är personliga. Jag vill att det ska synas att det är just jag som tagit mina foton. Jag vill inte jobba som en fabrik som spottar ut tusen foton som liknar varandra. För mig är det viktigt att det finns en själ och en känsla i varje bild.

Nummer tre innebär ju att det blir en viss orättvisa ekipagen imellan. Att jag inte levererar likvärdiga foton på alla. Jag tycker dock att det är en del av charmen, att varje foto blir lite mer unikt.

Sen tycker jag även att det visar på en viss självsäkerhet att bara levererar tex ett foto över ett hinder istället för en bildserie på 15 foton över det hindret. Bjuder jag på hela serien är det som att jag som fotograf säger ”jag vet faktiskt inte vilket foto som blev bäst, du får välja själv”. Om jag däremot väljer ut ett foto visar jag att jag litar på mitt fotografiska öga och kan välja ut just det fotot som är bäst.

Att hitta min stil inom foto och hitta vem jag vill vara fotograf… Ja det är som att jag är tonåring igen och går igenom alla kläd- och musikstilar igen för att hitta vad som verkligen är jag. En spännande resa =)


Tävlings- och fotosäsongen 2015 har minst sagt varit lärorik. Inte bara gällande foto och redigering utan även hur jag ska jobba inom firman. Reflekterat och utvärderat hur jag arbetat och har en del nya ideér jag ska jobba efter under nästa säsong.

  • ALLTID få en bild på varje starts nummerlapp och skriva in numret i filnamnet när jag sållar och sorterar bland fotona efter en tävling. Ska även se till att spara startlistor så jag har nummer och namn så leveransen av visningsex till intresserade ska gå så snabbt som möjligt och även underlätta för mig så hanteringen av fotona blir smidigare. Mindre leta!

 

  • Inte fota en mängd mindre träningstävlingar där samma ryttare bara startar om och om igen där jag vet att jag har väldigt klent med försäljningar. Har jag fotat ett ekipage på tävling fem gånger och inte sålt en enda bild lär personen säkert inte köpa ett foto från den sjätte tävlingen heller. Är vädret fint och ridbanan ligger vackert kan jag absolut åka för nöjets skull och fota några snygga ekipage men kommer inte åka på ALLA tävlingar och fota ALLA ekipagen utan lägga krutet på bättre kvalité och redigering av foton från lite större tävlingar enbart. (Och naturligtvis bokade fotograferingar).

 

  • Inte redigera och publicera alla foton jag sparar. Redigerar jag färre foton kan jag redigera de jag väljer ut mer noga och omsorgsfullt. Nu snabbredigerar jag hundratals foton och finputsar de som sedan säljs. Nu tänker jag finputsa alla jag publicerar och låta resten ligga oredigerat och osett på datorn tills ett önskemål om att se just de fotona trillar in. Det kommer innebära att albumen på FB inte kommer fyllas med alla fotona från olika tävlingar utan enbart av de bilderna jag väljer ut. Om resterande fotona ligger på datorn utan att jag har ett eget intresse av dom eller någon annan har intresse av dom kommer dom hamna i papperskorgen helt enkelt.

Sammanfattat kan man säga att under 2016 kommer jag satsa ytterligare ett steg mot kvalité istället för kvantitet. Inte tänka åt andra att alla vill kunna gå in och se foton på sig själva utan ytterligare lägga lite ansvar på andra att de faktiskt får kontakta mig om de vill se foton. Självklart då med en tydlighet om att det absolut inte råder något köpkrav bara för att man önskar se foton.

Jag har även upplevt ett problem med många som ska köpa foton men inte kommer till skott och så rinner det ut i sanden. (Vet hur det är). När det sedan gått ett halvår är man inte riktigt lika sugen på foton, iaf inte med samma sug som man var kvällen man kom hem från stallet. Det är även lättast för mig att leverera foton när de är ”färska”. Går tiden och de stoppas undan på externa hårddiskar och tas bort från datorn är det extra jobb för mig att plocka fram dom igen. (Eller om dom raderas helt och hållet).

För att råda bot på detta funderar jag på någon sorts förmån som fås om man köper direkt efter tävlingen. Tex att man får ett foto på köpet vid köp som görs inom två veckor efter tävlingen. Ska fundera, vrida och vända lite på den idén.