Såhär på vårkanten går man ju i princip alltid och är fotosugen och känner att det är dags att börja värma upp inför sommarens fotograferingar. I fredags ställde Sara upp som modell med sin nya häst Apollo. Åkte ut till Ålberga gård på förmiddagen och fotade dom i den strålande solen ute på ridbanan. Kände mig minst sagt lite ur form och ringrostig. Mycket blev suddigt och när jag skulle ta närbilder på Apollos huvud var det Saras stövel som hamnade på bild istället =S Långsam och inte alls på hugget. Men några lyckoträffar fick jag givetvis dock till =)

Efter passet tog vi lite porträttfoton i stalldörren och sen begav jag mig hemåt för lite redigering. Visade sig när jag fått in fotona på datorn att jag inte bara varit seg på knapparna utan dessutom seg med att justera inställningarna så grundmaterialet jag kom hem med var långt ifrån strålande.

Blev några timmar i redigeringsprogrammen men sen så fick jag till det och hade lyckats rädda mina missar in the field. Gav fotona en ganska matt ton för att ta udden av den skarphet som solen gav och även för att jag tycker den tonen passade bakgrunden, tegelväggarna.

Fick lite ris och ros för fotona i efterhand. Fick kritiken att jag borde valt en annan bakgrund och fotat i annat ljus. Kritik som jag bara ser som totalt jävla onödiga kommentarer. En bra fotograf arbetar med de förutsättningar som ges och håller inte på att konstant bara fota vackra hästar i vackra miljöer för att kunna skryta på fb. Dom som ändrar alla förutsättningar under fotograferingar så det ska gynna dom själva till 100% kommer få det jobbigt den dagen dom står på en tävlingsplats och fotar. Men nog gnällt om det.

Fortfarande inte redigerat klart alla bilder men strax över hälften iaf. Drar ut lite på det dels för att hålla mig sysselsatt längre och för att försöka ge varje bild den där lilla extra omtanken. Men jag måste faktiskt säga att jag är nöjd med bilderna i det stora hela. Sara och Apollo är ett väldigt vackert ekipage, personligen tycker jag att tegelväggarna vid den utebanan är väldigt vackra som bakgrund och jag skapade ett bra resultat utefter de förutsättningarna som bjöds. Hade jag varit vassare hade jag nog fått mer bra bilder men den bästa bilden hade inte blivit bättre än vad det nu blev.


Något som är väldigt populärt bland fotografer (nybörjare) är att vissa upp sina bilder och be likasinnade om kritik. Något ännu mer populärt är för fotografer att vara störst, bäst och vackrast och ge varandra den kritiken. Att det är mer populärt märks av att kritiken ges när den efterfrågas, och även när den faktiskt inte gör det.

Men min fundering just nu är: Fotografering är en konst och inom konst existerar inget rätt eller fel, bara olika smak och tycke. Om det inte finns något rätt eller fel, varför existerar då all denna kritik fotografer imellan?

Det jag tror är att folk vill ha hjälp att granska sina bilder med andra ögon eftersom man lätt blir hemmablind. Man vill inte ha kritik, man vill ha tips och råd. Jag tror nyckeln i att kunna ge kritik som uppskattas och tas emot är att använda frasen ”Jag tycker att…”. Det innebär inte att man klampar in som en allsmäktig gud och påpekar ett fel med fotot utan man ger helt enkelt sin syn på saken.

Alla fotografer har olika smak och stil. En kan älska svartvitt medans en annan tycker att fotot kommer mer till sin rätt i sprakande färg. En person kan gilla starka och häftiga kontraster medans andra gillar en mer avskalad och retro finish.

Inom fotografering finns det väl ett par grundregler, och många anser nog att ett foto är dåligt och fult om det bryter mot dessa. Jag talar då tex om skärpa, raka horisontlinjen och att motivet är tilltalande placerat i bilden. Men som fotograf vet man även att om man kan dessa regler, kan man även bryta mot de och fortfarande producera en vacker bild.

Kritik som sticker hos mig (både när jag får den och ser den ges till andra) är kritik som direkt uttalas om sånt som inte är rätt eller fel och som saknar det där viktiga ”Jag tycker att” innan. ”Bilden är för ljus”. ”Bilden har för starka kontraster”. Fotografens stil och smak kanske är ljusa foton med höga kontraster, det är inte fel! Det råkar bara falla vissa i smaken, och passar inte alls andras smak.

Som fotograf kan man inte göra ALLA nöjda! Ett foto kan omöjligt falla alla i smaken. Därför är det så viktigt att man även som färsk fotograf vågar litar på sina egna ögon och redigera foton efter vad man själv gillar. Sen får man stå på sig och acceptera att vissa kommer tycka om det och andra kommer inte göra det.

Att lära sig fota är en process som handlar om så mycket mer än att bara lära sig att trycka på knappen i rätt tillfälle. Man utvecklas på flera olika plan. Det börjar med att trycka på knappen i rätt tillfälle och fortsätter sedan med att lära sig placera objektet korrekt i bilden och fortsätter till att få till redigeringen. Under utvecklingen går man oftast igenom olika stilar. En period kanske man vill ha ljusa, skira foton i pastell-toner och en annan kanske ens smak är mörka, uttrycksfylla foton med matta färgtoner.

Vartefter man går igenom dessa stilar kommer man själv märka vad man gillar för alltid och vad som bara ser fint ut en period, vissa bildspråk sparar man med sig och vissa lämnar man helt bakom sig. Och att inte hitta rätt direkt är en bra sak, för man samlar med sig erfarenhet vilket innebär att man i framtiden kommer ha lättare att tex redigera foton till kund som har andra önskemål än vad ens egentliga smak är.

Jag har kommit så pass långt och funnit min stil till den grad att jag sällan lyssnar på kritik från andra fotografer. Finns några duktiga människor jag ser upp till och deras tips tar jag till mig men annat låter jag rinna av mig. Och om någon glömmer använda uttrycket ”Jag tycker att”, då lägger jag ingen energi alls på att ta till mig av vad den människan tycker om mitt foto.


Bjuder på en liten bakom-kulisserna-bild som visar hur uppställningen såg ut när jag fotade blommor. Bilden är från när jag fotade den röda blomman som står på bordet men det såg likadant ut när jag fotade den vita tulpanen som jag visade i ett tidigare inlägg. Som ni ser har jag satt upp och fotat enbart med sånt som alla har hemma. Sanningen bakom en speciell, vacker bild behöver inte alltid vara så speciell. Det handlar till störst del om vad man gör med det man har =)

 

 


Att boka in en fotografering kan vara något som många skulle vilja göra men känner att dom inte kan. Att anlita en fotograf lever kvar som något lyxigt och något man bara gör vid speciella tillfällen, typ till bröllopet. Men den verkligheten är en gammal verklighet. Idag är ”lyxen” att boka in en fotografering tillgänglig för de flesta även till inte så speciella tillfällen.

Teknikens utveckling gör att väldigt många äger bra kameror och fotograferar. Idag är fotograferna fler än kunderna och hård konkurrens råder och det syns i prislistorna. Idag är det inte svindyrt och lyxigt att boka in en fotografering utan det är mer en vardagslyx de allra flesta har råd att unna sig.

Säg att du är den där hund- eller hästägaren med enbart halvtaskiga mobilbilder på din fina vän. Känns det då som att boka in halvtimmen för 300 kr och få 5-10 st högupplösta foton i bra kvalité som en lyx långt ifrån din budget?

Jag tycker det är tråkigt när folk säger att de skulle vilja ha vackra foton men att min häst/min hund inte är fin eller speciell nog för en fotografering. Är inte ditt djur det vackraste som finns för dig? Ska du avstå bra foton på ditt älskade husdjur bara för att samhället anser att individen inte är fin eller speciell nog. Jag tycker inte det. Jag fotar gärna ditt älskade djur oavsett ras, ålder och utseende.

Det är även många som är sugna på en fotografering men då vill att allt ska vara perfekt. Hästen är för tillfället lite för tjock men jag ska boka när hon gått ner i vikt. Hunden fäller för tillfället och är lite tufsig i pälsen men jag ska boka när hon har fin sommarpäls. Så vill man att naturen ska vara som vackrast och vädret som finast.

Den där helt speciella dagen man går och väntar på den kommer aldrig. Dagarna bara går. Och i vissa tragiska fall har jag sett djur dö av både ålder och olyckor innan den där speciella dagen kommit och då står de stackars ägarna där och ångrar sig för i efterhand hade alla foton på djuret varit speciella även om den råkade vara lite tjock eller det var lite gråmulet den dagen.

Boka in en fotografering och föreviga vardagen! Och skulle den perfekta dagen dyka upp senare, boka in en fotografering igen!

300 kr lägger du under en månad säkert på cigg, fika, godis, utemat… då kan du väl lägga det på foton som varar livet ut?

Jag blir lite frustrerad när vänners vänner kommenterar vänners foton tagna av mig med ”Åh såna vackra foton önskar jag att jag hade på mig och min häst!”. Well, sluta önska och börja boka. Det är fullt möjligt för dig också att få så fina foton på dig och din häst men ingen kommer bara skicka dom till dig du måste vara delaktig i att skapa dom.

Jag har funderat väldigt mycket på hur jag ska kunna existera som fotograf i denna benhårda konkurrens och är nu mest inriktad på att ta mig an alla uppdrag och brister jag i kunskap och erfarenhet kompenserar jag för det i prissättningen. Det gör att det blir tillgängligt för fler att boka in en fotograf. Man får vad man betalar för helt enkelt och betalar du mig får du något bättre än vad du själv får med din mobil.

Så vad säger du. Är det inte dags att sluta dra på det och ta och boka in en fotografering?


Jag är för tillfället sjukskriven för diskbråck. Igen. Fjärde gången nu sen det första diskbråcket sommaren 2013. Börjar bli van men extremt handikappad blir man och ont som fan har man. Gör det bästa jag kan för att läka fort och sysselsätta mig.

Idag satte jag upp en provisorisk mini-fotostudio på mitt vardagsrumsbord och knäppte lite foton på en tulpan ur buketten som jag fick av min mamma igår. En liten vas som höll blomman på plats utan att synas i bild, en svart handduk upphängd över torkstället som bakgrund, en lampa och ett värmeljus. Och så kamerautrustningen såklart.

Man får försöka ha fler armar och händer än man egentligen har för att få alla delar att synka men speciellt lång tid tog det inte att få till ett gäng väldigt fina foton. Sen gav jag fotona lite hjälp på traven i lightroom och PS för att få till önskad färgton osv.

Blev effektfulla och tjusiga foton så jag är nöjd =) dom fotona är i princip det enda jag åstadkommit idag.


I torsdags gjorde jag vinterns första riktiga vinterfotografering. Vädret hade ju inte kunnat vara bättre! Det hade kommit riktigt mycket snö dagarna innan så snön låg vackert i träden och solen sken. Erika ställde upp som modell med sin nya häst Cassindra och Cissi var med som sällskap med sin häst Sprillan. Erika, Cassindra och Sprillan var de som hamnade på bild.

Min förhoppning med fotograferingen var att få någon fin bild till min portfolio och lite övriga vackra foton att kunna använda i reklamsyfte. Lyckligtvis fick jag till både och =) Det blev en riktigt lyckad fotografering, över förväntan.

En svart och vit häst i vit snö är inte alltid så lätt att fota. Det vita blir kritvitt och det svarta blir kolsvart. Tog lite olika omgångar i redigeringsprogrammen innan jag fick till det men till slut så. Var även ruskigt svårt att få skärpan att sitta i motljusbilderna. Kameran ville verkligen inte söka fokus korrekt så enda alternativet var att ställa in fokuset manuellt. Och det är inte speciellt enkelt när man fotar hästar som rör sig hela tiden. Men majoriteten av foton blev skarpa ändå!

Först så gjorde vi en porträttfotografering, vi höll till i hagen. En liten islänning bevakade oss på avstånd men på slutet (efter att ha använt gnägg-appen en hel del) kom alla hästar i full karriär med bus i benen. Fick gott om tid på mig att fota Cassindra och Erika tillsammans med Cassindra. Dom fotona blev väldigt eleganta. Sen blev det några snabba på Sprillan innan vi blev avbrutna av busiga djur.

Solen gick i moln och vi pausade i stallet med lite kaffe. Sen sadlades hästarna och så blev det lite ridning i sommarhagen. Jag hade inte tänkt mig att det skulle vara ett ridfoto som hamnade i portfolion men mot slutet av passet tittade solen fram igen och jag hade hittat en perfekt plats att lägga mig på magen i snön och när Erika skrittade förbi just där ljuset lyste upp snön och fick flingorna att glittra i luften uppstod ren magi.

Nu töar det tyvärr och snön försvinner bort. Vet inte om vintern gör en come back till innan det blir vår men skulle det vara så att det inte blir fler vackra vinterdagar gör det mig faktiskt ingenting för denna fotograferingen satt som en smäck och skulle nog ändå bli svår att toppa.


Välkommen till det nya året. Jag inledde året med att vara magsjuk. Något jag inte varit på 20 år. Helt otroligt. Men att ligga sjuk på soffan ett par dagar och läst allas statusar på FB om nyårslöften och förhoppningar på 2017 sätter ju såklart igång tankeverksamheten hos mig. Vad har jag för förväntningar på mig och vad jag ska åstadkomma under detta året?

När jag jobbat med firman och de nyheter jag ville släppa 2017 har jag gått igenom olika faser. Ena stunden har jag tänkt att jag ska chockhöja priserna, bli exklusiv. Absolut inte bedriva någon välgörenhet, ta betalt för mitt jobb. Ha höga priser för att hävda mig själv. Att med mina priser visa att jag är duktig och vet vad jag gör. Jag har det där lilla extra och vill man ta del av det får man pröjsa för det.

Men sen i nästa stund tänker jag att det finns ju redan massa hutlöst dyra fotografer. Att boka en yrkesverksam fotograf är en lyx som många inte har råd att unna sig. Det råder HÖG konkurrens bland nischade fotografer som verkligen är duktiga på sin sak och som kan ta betalt för det dom gör med tanke den enorma talang dom besitter.

Dessa fotografer är inriktade på: bröllop, familjeporträtt och newborn.

På de områdena kan jag i dagsläget inte konkurrera, jag saknar helt erfarenhet. Min styrka ligger i hästar och ridsport. Och även porträttfotografering av andra djur och även lite smygande in på personporträtt. Och i fotografering av det ligger det inte lika mycket pengar som i tex bröllopsfotografering. Ingen ger 6000 kr för 10 bilder på sin hund. Om det inte är en alldeles makalöst prisbelönt och speciell hund.

Efter lite funderande känner jag att jag vill vara en fotograf som är tillgänglig för alla, på alla områden, som vågar ta betalt för mitt arbete men som även visar i min prissättning att jag inte är någon nischad lyxfotograf.

Jag älskar att fota varierat och vill inte vara tvungen att nischa mig för att kunna håva in stora pengar. Då är jag hellre bred och duglig på allt men till en då lägre prislista.

Det är lite en tonårskris på nytt. Bestämma sig för vem man vill va och vilken typ av verksamhet man vill bedriva. Men jag får ta ett fotouppdrag i taget och se vart det för mig.


18Dec

Teneriffa

Teneriffa

Igår kväll landade jag hemma igen efter en månad nere på Teneriffa. Det är femte året nu jag varit nere, åker i mitt jobb som personlig assistent. Kameran var såklart med för det finns alltid lite att fota där nere, i år blev det dock ingen utflykt till någon djurpark som brukar vara där jag tar majoriteten av vistelsens foton.

Blev lite klent med foton i år men lite blommor, någon ödla och min kollega och hennes sambo hamnade på bild. Desto mer tid gick åt till att planera förändringar som släpps till årsskiftet!


20sep

Fullt upp!

Ojoj vad fullt upp det har varit under högsäsongen, jag får verkligen skämmas och be om ursäkt för att jag varit så frånvarande från bloggen och hemsidan! Har gjort grymt mycket olika fotograferingar under sommaren och jag ligger fortfarande back med mycket redigering. Lågsäsongen är faktiskt ganska välkommen så jag får lite tid att beta av lite arbete.

Jag har lagt in lite nya foton från säsongen i min portfolio. Dock blir jag lite besviken på mig själv när jag inte riktigt hittar de där wow-fotona till hemsidan när jag ändå tyckt hela tiden att jag haft en väldigt bra säsong. Lika självkritisk som alltid med andra ord. Jag tror jag skulle göra mig själv en tjänst om jag tog mig tiden att titta tillbaka på mina ännu äldre foton för att se hur långt jag faktiskt kommit.

Nu har jag bara en inbokad tävlingsfotografering kvar denna säsongen. Hoppas dock på att det fortsätter trilla in lite jobb för det blir en väldigt lång och trist vinter om jag inte får lufta kameran något alls. Annars är ju vintern en strålande tid för att fundera ut förändringar som ska ske i firman och så kommer det bli även i år.

Jag kommer ändra prissättningen och villkoren för privata fotograferingar, göra det lättare för mig och mer fördelaktigt för kunden. Lägga till en faktureringsavgift på betalning mot faktura för att kompensera det extra arbetet det innebär för mig samt justera lite priser och erbjudanden för tävlingsfoton. Har lite att ta tag i med andra ord men har en bra grund så borde inte vara svårare än hitta passande siffror.

Tänkte även försöka hinna blogga ikapp och bjuda på lite inlägg om fotograferingar jag gjort under sommaren.


Nu är högsäsongen verkligen igång. Gjort två obokade fotograferingar under tävling på Mantorps terrängbana, en bokad fotografering under en träning på Runsten Equestrian, en obokad lokal hopptävling på KLRF… Fotat min kompis hundvalp till min portfolio och varit förbi en bekant och fotat dennes underbara arabhingst. Nu väntar ev en porträttfotografering imorrn, en dressyrtävling på lördag och en hopptävling på söndag. Alla tre bokade.

Förra året sålde jag inte från alla tävlingar jag var och fotade på, det har jag gjort i år och då är det inte bara en mobilbild för 100 kr jag sålt. Nej från varje tävling har jag dragit in så det gott och väl kompenserat resa och gett lite vinst. När jag ansökte om enskild firma och skulle uppskatta omsättning gissade jag att jag skulle dra in 10 000 kr per år. Och då alltså inte få 10 000 kr i vinst, nej utan alla pengar jag skulle få in till firman skulle totalt bli ca 10 000. Det har jag redan nu kommit upp över och då är mer än halva året kvar. Responsen och intresset för mina foton är större än det tidigare varit, det utan att jag gjort något extra i marknadsföring.

Trots framgången gnager det lite, vet jag verkligen vad jag håller på med?

Vissa dagar känner jag mig verkligen på topp. Jag tycker att jag levererar foton i riktigt hög klass till ett bra pris. Att jag sätter både kvalitén och känslan i mina foton. Fotografer som jag tidigare sett upp till och ansett att jag aldrig kommer komma i närheten av kan jag idag känna att fasiken är jag inte nästan lika bra?

Andra dagar är självförtroendet i botten. Samma foton som jag dagen innan tyckte var awesome tycker jag helt plötsligt är lite sisådär. Skärpan hade väl kunnat vara ännu lite bättre? Redigeringen var väl kanske inte den bästa? Var verkligen den där vinkeln det ultimata? Rånar jag folk genom att ta de priser jag gör för bilder som mina?

Jag vet inte om det är mitt självförtroende som är riktigt uselt eller om jag är otroligt lättpåverkad och min inställning till mina foton styrs av andras åsikter om mina bilder. Det är sån stor skillnad mellan kund och kund. Kommentarerna om foton från en och samma tävling kan från den ena vara ”Vilka otroliga foton! Herregud en sån skicklig fotograf du är, jag verkligen älskar bilderna. jag är så otroligt tacksam över att du tog så fina bilder på mig och min häst”. Och personen köper alla foton som finns, högupplösta och swishar över pengarna till mig omedelbart utan minsta kommentar om beloppet. Medans nästa person lite nedlåtande kan komma med ett att nej fotot är inte så bra att det är värt att betala för…

Kan det vara så enkelt att jag känner mig grym de dagar jag får bra kundrespons och känner mig värdelös de dagar det uttrycks att mina bilder inte är så fina att de är värda att köpa? Tar jag det lite för personligt när folk inte vill köpa bilder?

Jag har ingen utbildning inom fotografering. Jag har inget betyg eller intyg på att jag kan. Jag är ju helt självlärd och har helt enkelt fått utveckla det som JAG gillar och som tilltalar mig utan någon som helst aning om ifall det är vad som är ”korrekt” och tilltalar den stora massan. Jag har ju inte heller någon utbildning inom företagande eller ekonomi. Jag har ingen som helst trygghet i att jag driver min firma på ett korrekt sätt eller i att min prissättning är korrekt. Jag famlar ju lite i blindo och testar mig fram, kör på det som känns rätt och rimligt.

Jag driver min firma och jag fotograferar baserat på sunt förnuft och känsla, inte på kunskap och utbildning.