Vårfälttävlan på Mantorp den 23 April

I söndags var jag på plats på Mantorp och fotade lite under deras fälttävlan, kom dit till klockan ett och fotade enbart terrängmomentet. (Hoppning och dressyr fotar jag så mycket på hemmaplan ändå och det blir en väääääldigt lång dag om man ska stå och fota i 12 timmar, kroppen klarar inte det). Det var soligt å fint så hoppades på att det skulle vara varmt och skönt men jag hade väldigt fel. Det blåste jättemycket och riktigt isande! Hade på mig kängor, jeans, linne, luvjacka, vindskyddsjacka och vinterjacka. Luva, mössa och vantar men frös ändå något helt brutalt mycket. 1-2 timmar in funderade jag faktiskt allvarligt på att packa ner kameran och åka hem. Tyckte inte att jag fick till det med fotona och det kändes bara som onödigt lidande att stå och frysa och inte få något för det.

Men så kom en stackars kille och trillade av pladask i vattenhindret, dyngsur från topp till tå. Han måste frusit något enormt! Vattnat kan knappast ha varit varmt och att vara blöt i den isande vinden, hua. Tyckte så synd om honom att jag lite glömde bort hur kall jag var, sen tog jag och bytte plats! Det gjorde att jag bara fick bild på ett stockhinder istället för på en oxer och vattengraven men ljuset låg rätt där så bilderna blev bättre, det var sol (där jag stod innan var det skugga) och det skyddades lite bättre av skogen så jag fick lä. Blev genast mycket mer behagligt!

För varje timme blev det dessutom mer och mer sol och mindre och mindre moln så till slut var det konstant sol och näst intill vindstilla. Så skönt! Då var jag glad över att jag bet ihop och stannade dagen ut.

Fotade H90, P70, P80, P90 och den enstjärniga. Missade några ekipage, skitsvårt att fota när man täcker två hinder samtidigt och såklart har sån otur att det kommer ekipage på just båda dom hindren samtidigt! Det är ju så dålig tajmning att det känns löjligt. Sen var det ju dessutom några som trillade av och vägrade ut sig innan dom kom till hindren jag stod vid men det känns som att det är såna smällar man får ta på en terrängbana, som ensam fotograf kan man omöjligt täcka alla hinder och fånga alla ekipage! Man får vara lite glad över att man inte var bokad. (Fanns två andra fotografer på plats som jag vet, undrar om dom var bokade eller liksom jag bara där av egen fri vilja?)

Det har ju blivit lite av en tradition att åka dit varje år, det är kul. Även roligt att ha foton från samma tävling tagna med ett års mellanrum så man kan se hur/om man utvecklas från år till år.